söndag 14 december 2008

Repressiv eller representativ parlamentarism?

Först funderade jag på om jag skulle ersätta ordet parlamentarism med demokrati i titeln, men kom på med själv med att genom det besudla det begrepp som jag sätter störst värde på: demokrati. Jag ska förklara vad jag menar.

En representativ demokrati ska fungera som om var och en av oss har en representant som kan sköta jobb vi inte har praktisk möjlighet att göra själva hela tiden, men i övrigt har full rätt att ägna oss åt. Jag pratar om att fatta beslut å samhällets vägnar i Sveriges riksdag.

Om man accepterar att de som är ledamöter i riksdagen enbart är folkets representanter, och att folkets representanter ska representera folkets vilja och inget annat, så följer ett antal saker:

* Begreppet populism, som används nedvärderande av vissa, blir istället det enda möjliga sättet att fatta beslut. Beslut ska fattas efter vad folk i landet själva tycker. Ty representanterna ska ju inte uttrycka någon annan vilja än folkets.

* Misstro gentemot folkets förmåga att fatta "korrekta beslut" kan bara vara ett uttryck för att man inte erkänner sig som en representant för folket, utan för andra som uppenbarligen måste veta bättre. Trots att man förväntar sig att folket ska låta en vara deras representant. Folket vet per definition bäst. Det är innebörden av ordet demokrati.

* En beslutsordning och röstordning i riksdagen som inte utgår från de röstandes åsikter, eller ens partimedlemmarnas åsikter, utan en grupp partiledares direktiv, blir även det uttryck för att man inte accepterar att man är en representant för folket. Och således inte demokrat.

* Om man anser att det viktigaste är att visa en enad front inom partier och till och med inom en koalitionsregering så har man prioriterat möjligheten att sitta vid makten framför att representera folket. Och då visar man återigen att man inte är demokrat.

* Om ett valresultat som inte uppfyllde ens önskningar tolkas som att "folk inte förstod oss" så antyder även det att man själv har rätt och folket har fel. Vilket per definition i en demokrati inte kan vara sant. Och vilket visar att man inte är en demokrat.

Hur kan man då uppnå ett demokratiskt styrelseskick som inte efter en viss tid uppvisar dessa totalitära tendenser? Hur kan man undvika att de som sitter vid makten inte längre ser sig som representanter för folket? Hur kan man inrätta ett system där makten inte tillåts bli ett självändamål? Det enda alternativet som jag ser det är att man rättar till det som från början var tvunget att införas som begränsning av folkstyret, nämligen att riksdagens och andra församlingars ledamöter inte ska ha automatiskt mandat att rösta åt alla sina väljare i alla frågor. Alla väljare som så önskar bör kunna ta ifrån sitt mandat från en representant och antingen ge det till någon annan eller rösta själva i varje fråga. Något annat är inte möjligt i en demokrati.

De som skulle vilja invända mot detta vill säkert göra gällande att beslut som fattas av alla skulle kunna fattas av lekmän, men alldeles oberoende av det argumentets giltighet så är det irrelevant. Om man har en demokrati och menar allvar med att låta samhällets styre bestämmas av alla gemensamt, och om man ser att en representativ demokrati innebär risker att folkets vilja inte återspeglas i de beslut som fattas, så måste man också acceptera att alla artificiella begränsningar i folkets möjligheter att rösta i de frågor som rör oss alla gemensamt måste tas bort.

Först då har vi en situation där våra representanter måste se till att representera oss. Först då kan vi få en verklig demokrati.

Inga kommentarer: